Omställningen och magen
Det var ju inte så jobbigt det här med diet och sånt! Klart suger det lite i sockersäcken när Kicki äter sötsura nappar och annat sniskigt, men det blir lättare för varje dag.
När det gäller själva maten är det ju knappast pastan, riset, potatisen och brödet (ok, möjligen brödet) man brinner för. Det är ju det goda köttet, den krämiga såsen, osten, leverpastejen och allt det där som smakar så gott.
Men visst finns det svarta fläckar i vaniljglassen, som en stenhård förstoppning till exempel. Men efter fyra dagar släppte den idag, och mer ska jag inte berätta om det.
Jag är väldigt glatt överraskad av de första dagarnas häpnadsväckande effekt på kilona, även om jag misstänker att det planar ut lite när merparten av mitt bundna vatten försvunnit.
-
Men usch, så har jag skaffat mig en förkylning. Det blir väl så när man börjar bli klar med ett mastodont-projekt på jobbet, börjar bli klar med diverse planer, och dessutom försätter kroppen i halv dvala genom att plocka bort alla kolhydrater. Det finns liksom inget utrymme för den där underbara immumförsvars-stärkande stressen längre!
Men vad gör en rinnig näsa och ettriga bihålor när solen skiner både på vägen till och från jobbet? Våren är på väg och som vanligt märker jag först nu hur jobbigt det varit med mörkret och kylan. Bäst så, kanske man kan säga, så kunde jag gå runt och tro att jag mådde bra hela vintern!